De flesta bolag tog sig igenom det första året med CSRD.

Det krävde en betydande insats, men det gick. Policyer togs fram, data samlades in och rapporter levererades. Ofta manuellt, ibland fragmenterat, men tillräckligt för att möta kraven.

  • År två ser annorlunda ut.
  • Nu handlar det inte längre om att leverera en rapport, utan om att få en struktur att fungera över tid.
  • Det är här det börjar bli svårt.

2 av 10 börsbolag saknar kontroll över sin värdekedja – ändå ska de rapportera CSRD

CSRD blottlägger något som många organisationer redan anat, men inte behövt hantera fullt ut: bristen på kontroll i värdekedjan.

Enligt en artikel i Dagens Industri (2025) saknar två av tio svenska börsbolag tillräcklig insyn i sin egen värdekedja. Det är i sig anmärkningsvärt, men kanske inte överraskande.

För verkligheten ser ofta ut så här: information samlas in via mail, Excel-filer skickas fram och tillbaka, olika leverantörer svarar på olika sätt och data sammanställs manuellt under tidspress. Det går att producera en rapport, men det är svårt att hävda att man har kontroll.

Problemet blir tydligt först när skalan blir verklig.

När värdekedjan omfattar hundratals eller tusentals leverantörer, spridda över olika geografier och med varierande mognadsgrad, räcker inte de arbetssätt som fungerade i ett första steg. Excel är ett kraftfullt verktyg, men det är inte byggt för att hantera kontinuerlig datainsamling, spårbarhet och revisionssäkerhet i komplexa leverantörsstrukturer.

Det som tidigare var hanterbart börjar då visa sina begränsningar. Uppföljning blir manuell, datakvaliteten varierar och spårbarheten blir svår att säkerställa.

Det som sker nu är därför inte en gradvis förändring, utan ett skifte i hur compliance behöver bedrivas.

Från att vara en punktinsats kopplad till rapportering, till att bli en löpande process som behöver vara integrerad i verksamheten. Det innebär att data inte kan samlas in en gång per år, utan måste finnas tillgängliga och uppdaterade över tid. Det innebär också att interaktionen med leverantörer behöver vara strukturerad och konsekvent, snarare än ad hoc.

Detta är inte i första hand en fråga om att införa ytterligare ett verktyg. Det är en fråga om att bygga ett arbetssätt som håller i längden. De organisationer som börjar få grepp om detta har ofta kommit till samma insikt: compliance går inte att hantera vid sidan av verksamheten.

Den behöver vara en del av den och det är just där skillnaden börjar uppstå. Om den nuvarande modellen fortfarande bygger på manuella insamlingar, Excel och punktvisa insatser är det värt att ställa en enkel fråga:

  • Är detta en långsiktig lösning – eller bara ett sätt att hantera nästa rapport?
  • För det som fungerade år ett kommer i många fall inte att fungera i år två.
  • Och definitivt inte i år tre.